hopelessly devoted to you.
2011-12-28 / 00:43:33 / In my head /Ifall ni har haft eller har det bara skitjobbigt. Allt känns bara piss. Jag hatar mig själv när jag mår piss. Som nu. Jag plågar mig själv bara mer.. I det här fallet är det med en speciell person. Jag går in på han's profil varje dag. Kollar vad som hänt. Och jag vet att jag börjar gråta och mår dåligt igen av det. Men jag gör det ändå. Jag gråter hela tiden när jag börjar skriva hans namn i sökmotorn. Sen sätter jag på ledsen musik och gråter till det. Har ni någon gång kännt så? Att ni plågar er själva? Ni vet att det ni gör, får era ögon att rinna men ändå gör det? Jag är expert på det. Speciellt när jag är kär.
jag är sårad av den jag älskar. det är det svåraste som finns. man känner bara att man vill ge personen en chans till även vad som hänt. Man är bara för kär för att berätta för sig själv att den personen är en dålig människa som bara sårar en. Man vill bara springa till han/hon's armar och aldrig gå därifrån. Man vill uppleva alla bra stunder, om , om och om igen. Skippa dom dåliga. Man vill leva i en sagovärld där inget dåligt händer. Jag vill bara vara i hans famn nu, aldrig släppa taget. Hålla i hans underbara händer och kyssa hans mjuka läppar. Ligga jämte han i sängen. Se han skratta och kalla mitt namn samtidigt han gör en slängkyss. Låta han hålla om mig. När vi står upp, står han framför mig och tar sina händer runt min midja. Kysser mina läppar.
Jag hatar att vara olyckligt kär. Man vill inte tro på allt alla säger om han till en. Man vill inte tro orden ''du vet att han bara sårar dig och du är värd bättre! Det finns bättre killar därute!'' Nej, jag vet inte det. Jag vet faktist inte det. jag vill inte veta det. Jag vill inte ha någon annan. Jag vill bara ha han, ingen annan. Vill bara lägga mig ner, dra över täcket och gråta ut allt jag har. Göra något som får mig att slippa den här smärtan. jag är olyckligt kär. olyckligt förälskad.
design av: joannalicious
